Efter Grampians körde vi rakt söderut och ner till Warrnambool vid kusten. Där börjar västra änden av Great Ocean Road. Detta är första gången som jag besöker en plats jag redan varit på i detta land och jag blev inte besviken denna gången heller.
Den västra delen av vägen går över dramatiska klippor som piskas av Antarktiska vindar över havet. Vi stannade till på de klassiska utkikspunkterna. London Bridge som berättar historien om paret som blev fast då halvön blev till en ö då ”bron” som bestod av klippor rasade 1990. Nyhetshelikoptrarna var snabbt på plats men paret ville inte gärna visa upp sig. De visade sig att de var gifta men inte med varandra.
Vi stannade vid Loch ard gorge som berättar om varför kusten fått smeknamnet ”shipwreck coast”. Ofta var denna kustlinje det första landsiktet som skeppen över indiska oceanen såg och kom de för nära tog vindarna tag i skeppen och krossade dom mot klipporna. Just här, vid denna plats, lyckades den unge båtspojken Tom 1878 rädda den unga flickan Eva från skeppsvraket Loch ard, ta sig iland, klättra upp för klipporna och hitta hjälp.
När vi skulle därifrån och tajma solnedgången vid de 12 apostlarna så upptäcker vi att vi fått punktering på bilen. Attans! Chansa att köra fem minuter för att hinna solnedgången eller byta? Vi bytte. Och hann till solnedgången! De 12 apostlarna är numera enbart fem gigantiska pelare (de högsta på 50m) som reser sig upp ur havet (egentligen var de nio från början och sen beror det på hur man räknar de som är kvar…). Dagarna innan jag var här förra gången så rasade nr 7 och inte alltför längesen hade tydligen också nr 6 rasat. Utsikten var magnifik. Från att ha regn på morgonen hade det nu klarnat upp. Blåsigt och lite kallt men endast ett fåtal moln som enbart gjorde skyn än grannare. Klipporna skiftade färg ju närmare havet solen kom. Det var bara att nypa sig i armen och suga in ögonblicket av att återigen få vara på denna fantastiska plats!
Vi bodde några kilometer bort från apostlarna så på morgonen bestämde jag mig för att springa ner och skåda klipporna även i morgonsolen. Denna gången var jag helt själv att uppleva platsen. Dock rejält blåsigt och kallt så jag vände snabbt hemåt.
Vi rullade vidare österut på vägen och körde sträckan som kantas av regnskog. Slingriga vägar minsann men fin skog. Vi åkte ut mot Cape Otway Lighthouse. Ryktet sa att de skulle finnas koalor utmed vägen. Vi spanade intensivt tills vi kom runt ett hörn där flera bilar stannat. Jovisst, hela skogen kryllade av koalor. Fotostopp givetvis. Några hundra meter senare fanns det fler koalor som poserade och det blev ytterligare ett stopp. Häftigt att få se vilda koalor, eller ja vilda och vilda, de sover ju mest. 22 timmar om dygnet. Resterande del äter de eukalyptus, går på toa och parar sig. Gulliga var dom och några enstaka av dom var faktiskt vakna (och ätandes). Väl vid fyren så avkrävde dom oss en massa pengar för att ens kunna komma åt kaféet så vi vände på bilen och åkte mot Apollo Bay istället.
Apollo Bay är en mkt vacker semesterort med fantastisk strand. Det är lite sista civilisationen innan man beger sig ut på Great Ocean Road västerut. Vi stannade för lunch och tog en strandpromenad.
Sen fortsätter vägen utmed kusten och mellan små semesterorter ringlar sig vägen på bergsidan. Turkost vatten nedanför med surfstränder lite här och där och grönskande regnskog på andra sidan. Denna kuststräckan är fantastiskt vacker att köra även om man blir lite yr i alla 180 graders svängar 🙂
Strax innan den riktiga stadsmiljön börjar ta över stannade vi till vid Bells beach. Klassisk surfstrand som har flera världskända tävlingar om året och dess trätrappa ner till stranden är legendarisk. (Även känd som slutscen i filmen Point Break när Swayze paddlar ut i århundradets storm och Reeves står på stranden och begrundar vågorna. Dock är detta filmat i Oregon… :p)
Därefter rullade vi in mot Melbourne, Australiens näst största stad med 4 miljoner invånare. Det är en skön känsla när man åker över den massiva bron Westgate bridge och stadens skyline öppnar upp sig. Dags för storstadsäventyr!
