Idag lämnade vi storstaden för vidare upptäcktsfärd och slutdestinationen Sydney. Jag vaknade upp och var rejält risig. Har varit hängig med både allergi och förkylning den senaste tiden men nu verkar allt slagit till på en gång. Det är full vårblomning just nu och motellen vi bor på har ofta en heltäckningsmatta som enligt min allergimätare (näsa) innehåller för mycket kvalster. Det var därför skönt att ha en kort kördag idag. Vi tog oss till Phillip Island, checkade in tidigt på ett fräscht och nytt motell, och jag somnade gott ett par timmar på eftermiddagen.
Phillip Island är känt för sitt djurliv och framförallt dess pingviner. Men först fick vi beskåda en matstund med pelikaner. Roliga djur minsann med sin gigantiska skinnpåse under näbben. Här skulle jag kunna ösa på med pelikanfakta men det får räcka med en fågel i det här inlägget. Ni får nöja er med att dom kan flyga på 3000 meters höjd och även är goda simmare.
På kvällen åkte vi till den berömda Penguin Parade. På en strand här på ön har de byggt upp en stor utställning om pingviner samt läktare på stranden för turister att beskåda när tusentals pingviner tar sig uppför stranden i skymningen. De är världens minsta pingviner och de ger sig ut i havet vid 03 på morgonen innan solen gått upp och kommer tillbaka vid 20:30 då solen gått ner. Just strandpromenaden tillbaka till sina bo är extra känslig då de är utmattade efter en heldag till havs där de samlar mat till både sig själva och sina ungar (deras matchvikt är ett kilo och de samlar in ungefär 600 gram mat varje dag). Så de grupperar sig och inväntar skymningen så att rovfåglarna får svårare att ta dom. De kollar att de har sin kompisar med sig och sen tultar och vaggar dom upp och in i buskarna. Därav paraden.
Dessa pingviner får vanligtvis två ungar per kull. Honan och hanen turas om att ge sig ut på fisketur för att samla mat. Vid tre års ålder är de redo att hitta en partner och de hänger ihop och bor på samma plats livet ut. Det var roligt att se alla dessa led med pingviner vagga fram genom buskarna och en efter en vika av till sitt bo. Om de behövde korsa gångvägen var viltvårdarna snabbt framme och spärrade av och turisterna fick snällt vänta på att de passerat. Ett himlans liv var det i buskarna också då familjerna blev glada av att se varandra igen. Viltvårdarma hade även koll på att man inte fotograferade. Om tex en fotoblixt sköts av eller att de blev stressade av något kunde det skrämma pingvinerna och de kräks upp maten vilket innebär att familjen blir utan middag. Måsarna cirkulerade ovanför och var redo. Därav inga foton på bloggen från denna tillställning.
Visst var det kommersiellt och ganska dyrt (22$) och en väldans massa asiater som skulle ställa sig i vägen när man ville se något men det var ändå underhållande och värt besöket tycker jag. Urgulliga små pingviner som visade upp ett socialt samspel och en utvecklad förmåga att kunna klara sig själva och att hjälpa sin familj och koloni till fortlevnad.