Efter nattlig mellanlandning på en förvånansvärt folkad flygplats i Darwin har jag nu kommit fram till Alice Springs. Min första tanke när jag klev av planet var hur sjutton jag kunde byta ut havets stränder mot öken? Jaja, det ju trots allt ett av mina huvudmål på resan, Bali var ju en ”avstickare på vägen”.
Jag har även bytt bort trånga gränder mot köpcentrum, vällagad mat mot snabbmat och hetsig trafik mot road trains. Solnedgång finns det däremot om än över bergskedjor istället för havet. Jag knatade upp på Anzac Hill (varje representabel stad i det här landet har en utsiktspunkt att klättra upp på) där jag fick en 360 gradig översikt av staden samt uppleva en fin solnedgång.
Alice Springs grundades som relästation för att binda samman telegraftrafiken mellan Adelaide och Darwin. Det gjorde att södra Australien fick direktaccess till övriga världen. Några missionärsstationer, tafatta försök till guldletande, boskapsfarmer och dragningen av järnvägen ”the Ghan” (ersatte de afghanska kamelerna) försökte öka befolkningsmängden men det var inte förren under andra världskriget när Darwin bombades och de fick flytta armehögkvarteret för Northern Territory hit som de började hända nåt. Därefter är det mest turismen som lockar med framförallt Uluru (Ayers rock) som är Australiens mest besökta naturattraktion. Även flertalet vackra vandringsleder finns tillgängliga i närheten till staden. Invånarantalet är idag drygt 20000.
Staden i övrigt gav inte mkt. Såg mest gäng av alkoholiserade aboriginer driva runt i stan och butiker med aboriginska konstverk (kändes lite som i filmen District 9). Det är helt enkelt en utgångspunkt för turisterna att mellanlanda innan man ger sig ut i bushen, precis det jag ska göra tidigt imorgon bitti.