Trafiken på Bali är värt ett eget inlägg. När jag första kvällen blev skjutsad av Samu till campen så fick jag bevittna ett hundratal tillfällen som hemma i Sverige skulle rendera i indraget körkort . Lägg därtill ett hundratal böteskörningar också. På en dryg halvtimme… Det var allt från heldragskörningar, hetsningar, överanvändande av tutan till galna omkörningar. Men på något vis finns det ändå en respekt mot varandra i trafiken. Kommer man i en korsning som man inte kan svänga i så sätter man ut handen genom sidorutan och stoppar trafiken och mötande trafik stannar och släpper fram en. Vid hotell och restauranger finns det personal som jobbar med att stoppa trafiken så att man kan komma ut och in med fordonen. Finns ingen som kan stoppa trafiken använder man tutan. Den används också när man svänger i kurvor (någon kan ju skära kurvan från mötande sidan), kommer in i en blind korsning/utfart, ska köra om framförvarande fordon, känner någon, skrämma bort hundar som sover på gatan eller höns som i panik springer förbi eller om man helt enkelt vill skoja till det ibland. Som ni börjar förstå är det en väldans massa tutande. Men på något vis finns det som sagt ändå respekt i trafiken. Tex så gillade Samu att spela gangsta-rap på högsta volym på vägen hem från surfingen. Men passerade vi en ceremoni så stängde han av musiken och saktade för att efter ha passerat gasa upp både farten och musiken igen.
De har inte den mest ekonomiska körningen, möter man en omkörning saktar man ner, behöver man köra om (vilket alltid verkar behövas) eller om det inte finns någon trafik framför sig gasar man på. Trafiken står aldrig stilla även om det ibland kan bli rejält trångt. Det blir dock väldigt ryckigt. Är man lättväckt så är det svårt att sova i en Balinesisk bil. Men bensinen är billig, runt 3-4 kronor litern. Reparation av växellåda eller motor vet jag inte men det verkar inte bekymra dom.
Några poliser har jag knappt sett. De historier man har hört är att de stoppar västerlänningar och hittar på nån trafikförseelse (har man följt trafikrytmen har man antagligen brutit mot några stycken i senaste korsningen). Lyckas man inte snacka sig ur det blir det att smyga upp några hundratusen rupier till att öka på polismannens månadslön. Alkoregler verkar inte heller finnas. När vi åkte till Uluwatu mutade vi Samu med ett par öl för att få gratis skjuts :p
Mer än hälften av fordonen är motorcyklar. De kör om på både insidan och utsidan så fördel om man har sidospeglar på båda sidor om bilen. Allt från småflickor skjutsandes sina syskon (ja plural) till tandlösa gammelfarfar kommer farandes på motorcyklarna. Ofta kan man se turister sönderskrapade eller med stora bandage över knäna. Dock aldrig sett någon Balines, misstänker att när de förolyckas så är det nog inte bara knät som ryker. Och just det, var och varannan motorcykel har speciella hållare för surfingbrädan, såklart.
Nedan en bild på en motorcykel med två personer som håller i en stor järngrind OCH kör om! 🙂
Så med livet som insats korsar man gärna gatan så få gånger som möjligt. Tyvärr är det dåligt med trottoarer. De som finns har avloppet under sig. Man är lite orolig att en dag trampa igenom trottoaren och ändå slå halvt ihjäl trots att man håller sig från vägen. Ibland ställer de ut varningsskyltar om att det är hål i trottoaren. Gågator existerar inte, bilar och motorcyklar tar sig fram även på de trångaste gränderna bland marknadsstånden.
Om man inte blir ihjälkörd eller lyckas trampa igenom trottoaren så lär man väl dö av luftföroreningarna istället. I stan är luften riktigt dålig emellanåt och är det inte avgaser i stan så dammar det och ryker av sand, gjord eller av aska då de gillar att elda gräs utmed vägen på landsbygden.
Trots det så gillar jag ändå sättet de tar sig fram även om jag själv aldrig skulle våga sätta mig bakom en ratt i det här landet 🙂