Ligger och pustar ut i min bungalow. Det är mitten på fm och det börjar bli varmt. I morse gick vi upp kl 05 för att fånga morgonens vågor i soluppgången.
Resan började bra. Fick plats bredvid en herre som i sina 70 år levt ett mkt intressant liv. De senaste 20 åren har han drivit en resebyrå för äventyrslystna. Svensk men numera bosatt i Nepal ordnade han resor i form av tigerjakt i Indiska jungler, höghöjdsvandring i Nepal och getjakt i Nya Zeeländska berg. Favoritplatsen var en avlägsen sjö i Kashmir på gränsen mellan Pakistan och Indien. Vi drog några drinkar ihop och utbytte historier och funderingar vilket gjorde min första sjutimmarsflygning kort. Resterande flygtid (12h) gick åt till sömn och några usla filmer.
Väl i Bali blev jag upplockad av Samu och skjutsad till campen. Pga flygförseningar kom jag fram först vid halv elva på kvällen. Hela campen låg och sov. Efter en dusch tog jag mig en öl och satte mig under stjärnhimlen och njöt över att vara på plats.
På morgonen fick jag uppleva Balistyle. Inrutad som jag var av mönster och ordning blev det en rejäl krock. Checka in? Frukost? När ska vi surfa? Alla bara rykte på axlarna och lufsade runt utan mening och mål. Enligt de andra campdeltagarna så händer saker när det att dags att hända. Så plötsligt kom nån med en papperslapp där man fick skriva namn och vad man ville ha till frukost.
En odefinierbar stund efter frukost så ringde Samu (som visade sig också vara instruktören) i klockan, SURF’S UP! Samling och indelning i grupper, upp med brädorna på biltaket (eller fastknutna på mopeden) och iväg. Väl framme på stranden Jinbaran var det inte i vattnet direkt som gällde, här skulle det sittas en stund på stranden och filosoferas i ytterliggare en odefinierbar stund. Så, till slut, fick jag mina surfinstruktioner och sen hoppade hela gänget i vattnet.
Paddle, paddle, up, UP! Å så stod man där på vågen 🙂 Inte helt lätt men grymt kul. En omgång på fm, lunch på stranden och sen ytterliggare en blöt omgång på em. Väl hemma blev det ett svalkande dopp i poolen och sen en efterlängtad middag. Då fick vi meddelandet, uppstigning 05. Den enda tidsangivelsen jag fått hittills på campen… Det fick bli en öl och ännu en starspotting och sedan tidigt krascha i säng.
Så, för andra natten med dålig sömn då tuppar, fladdermöss och Gud vet vad gjort sitt bästa för att hålla mig vaken så pallade jag mig då upp kl 05. Och om det var värt det! Min första revsurf på Padang Padang blev magiskt bra. Paddla ut med hjälp av ”ripen” (utåt strömmarna) och sen in i vågen, känn kraften ta tag i brädan och sen trycka sig upp, hitta balansen och njuta av känslan att behärska vågen. När jag fixade min första ”stand” på egen hand så fick jag en klapp på baken och ett tjut av Samu som lålg en halvmeter bakom samma våg 🙂
Nu ladda batterierna, vårda och vila en öm kropp så ger vi oss snart ut igen. När i tiden det blir har jag dock ingen aning om…