Kung Leopold av Polen har gett namn till både bergskedjan och en av de största floderna i västra Kimberley (Fitzroy river är den andra). Regnet igår hann att sluta innan vi kröp ner i våra swags på campingen Silent Grove som ligger i närheten av dessa berg. Så tidigt idag började vi utforska vad Leopold gett namn till.
Första vandringen gick till Bell gorge. En fantastiskt fin flodfåra genom berget där bergsväggarna speglade sig i vattnet och vattenfall gav en naturlig ljudkuliss. Vi stannade till och badade, solade och tog det lugnt ett par tidiga morgontimmar.
Vi fortsatte sen till Leopold river och under gassande sol tog vi en kort men utmanande vandring till en utsiktsplats. Temperaturen var säkerligen uppåt 40 grader och inte mkt skugga på stigen. Inget badande och liknande utsikter hade vi sett förut så att lämna ac:n i bussen och att bege sig ut på denna vandring var inte uppskattat av alla. Själv behöver jag röra på, visst var det galet varmt och jobbigt, men också en erfarenhet av hur tuffa förhållandena kan vara i Australien. Det gillar jag.
Efter lunch fick vi höra historien om aboriginen Jundumarra. För att göra en lång historia kort: När den vite mannen kom med de lustiga djuren med horn och drack upp eller förorenade vattnet försökte aboriginerna döda djuren. J blev tillfångatagen och skickad till Perth. Där blev han ”förvästerländskad” (motsatsen till förvildad). När han kom tillbaka till sina jaktmarker jobbade han då med den vite mannen istället. Men när hela hans stam blivit tillfångatagen bytte han sida igen, fritog dem och blev sen återigen ett jagat byte. Han gäckade polisen i många år innan han i slutet på 1800-talet dödades vid mynningen till Tunnel Creek, vårt nästa resmål för dagen.
Tunnel Creek är en 750m lång tunnel i Devonian reef conservation park. För sisådär 350 miljoner år sedan var området ett korallrev. Vi tog på oss badkläder och vadade in i mörkret med våra ficklampor. Med lyset från våra lampor kunde vi se ögon sticka upp vid vattenytan. Tunneln bebos av sötvattenskrokodiler. Det var en spännande upplevelse att vada igenom tunneln, ibland med vatten upp till midjan, och leta efter krokodiler, kräftor och fiskar. Inget för den knäsvage med klaustrofobi. På andra sidan fick vi se aboriginska målningar (tyvärr en med huvudet avhugget och bortforslat till Brittish museum). Sen vada tillbaka genom tunneln igen.
Vi rullade vidare västerut och halvsovandes vaknade jag till av att vi stod mitt ute i terrängen. Dags att samla ved till kvällens brasa och Richard testade fyrhjulsdriften genom att helt enkelt köra rakt ut från vägen och över ett träd som vi slängde upp på taket 🙂
Sista natten sov jag under bar himmel igen. Stjärnor rakt ovanför men blixtar runt om. Inget regn och inget muller, bara himmelen som lystes upp.