Första stoppet på dagens färd mot Darwin var Katherine gorge. Där hyrde vi kanoter och paddlade utmed branta klippväggar under en gassande tropisk sol. Jag teamade ihop med holländskan Renske. Vi fick garantier om att det inte fanns några saltvattenskrokodiler, enbart sötvattensvarianten. De lägger fällor för saltvattenskrokodilerna för att föra bort dom från floden om de skulle hitta dit. Vad gäller sötvattenskrokodilen så gillar de tydligen inte människor, inte ens tyskar (som leder statistiken över krokodilattacker) så när vi kom till vattenfallen (väldigt små) så hoppade vi i vattnet och svalkade oss. På vägen tillbaka lyckades jag se en av de 1000 krokodilerna som tydligen ska hålla till där. Den var väldigt skygg och gömde sig så fort vi närmade oss. Det är för varmt för dem att vara vid ytan så de är svårhittade.
Staden Katherine är för övrigt Cadel Evans hemstad, årets vinnare i Tour de France för de som gillar cykling 🙂
Vi lunchade vid Edith falls och tog ett dopp i vattenfallet. Sjön var knappt svalkande så att sitta i det kyliga vattenfallet var betydligt skönare.
Måste ju nämna road trains också. Maxlängd på 53,5m rullar de med tre vagnar efter lastbilen. Stannar inte för något. Kameler, kor och kängurur knuffas ner i diket om de oturligt skulle få för sig att befinna sig på vägen när de kommer farandes i 110 knyck.
Nu rullar vi återigen mot Darwin. Jag tog över DJandet i bussen och bjöd på Weird Als ”Anyone rides the bus”, ett gäng svenska hits och givetvis till Waynes ära ”Highway man” med Hoffmeistro. Vad bättre än att avsluta med en kärlekssång till mannen som lever på vägen men helst vill åka till kärleken i Holland 🙂
Dagens fråga: Vad är det för skillnad på en ”gorge” och en ”canyon”? Tips: Grand Canyon borde egentligen heta Grand Gorge. (Den som googlar får äta vegemite!)