John McDouall Stuart var en skotte som beslutade sig för att anta utmaningen om att vara den som hittade vägen att dra telegraflinjen mellan Adelaide och Darwin. 1862 vann han tävlingen och var därmed den första att korsa kontinenten i syd-nordlig riktning. Därefter, under ledning av Charles Todd, så byggdes 12 st relästationer utefter hans utstakade linje, bla Alice Springs (Alice var Todds fru), Barrow Creek och Tennence Creek. Detta gjorde att ett meddelande hem till drottningen tog sex dagar istället för som tidigare sex månader.
Så idag har vi passerat dessa platser då vi vid sextiden på morgonen rullade ut från Alice Springs och ut på Stuart Highway. Vi avverkade 60 utav de 150 mil upp till Darwin och körde väl igenom ungefär två kurvor på vägen :p
Wayne som blev min nya guide för denna tredagarstur tryckte in 24 pers i bussen, fullastat! Det blev ingen bra start på dagen, flera passagerare hulkade redan innan första stopp… Kan ju knappast varit kurvorna på vägen… Antagligen hade de inte återhämtat sig i värmen från deras tur ut till Uluru dagarna innan.
Nåja, efter lite strul kunde vi iaf börja beta av milen. Första stopp Barrow Creek. Denna station byggdes 1871 och användes så sent som 1986, då med lite modernare teknik och signaler än morse.
Vi passerade Wycliffe Wells som utnämnt sig själva till Australiens UFO-huvudstad innan vi kom fram till en av de förväntade höjdpunkterna på hela resan, Devils marbles. Runda stora röda klippblock mitt ute i ingenstans formade av tiden sedan sisådär 700 miljoner år sedan. Namnet kommer från att en boskapshjord stannade till där. Tyvärr så betade korna på giftiga växter och på morgonen hade 2/3 av flocken dött i smärtfulla plågor. Kofösarna döpte då platsen till ”djävulens stenar”. För vår del blev det mkt klättrande och koreograferande för att få till bästa bilden och en hel del skratt. Det var roligt, vackert och häftigt, precis som jag föreställt mig att det skulle vara 🙂
Sen stannade vi till i Tennance Creek. Det här var iaf en liten ort, de andra ställena har enbart varit bensinmackar och möjligtvis motell. Denna ort ligger 15 km från telegrafstationen. Det beror på att en gång i tiden så fick en transport med sprit problem och fastnade på vägen till byn (tänk tältläger). Invånarna bestämde sig då för att temporärt flytta byn till spritlasten. Därifrån orkade dom sen inte flytta tillbaka utan platsen för spritlasten blev permanent och byn ligger därför inte där man tycker att den borde ligga.
Vi passade på att shoppa och sen bada lite (det börjar bli riktigt varmt nu då vi passerat den tropiska gränsen) innan vi rullade mot nattens camp. En fantastisk solnedgång över Outback ackompanjerad av musiken till ”Priscilla the desert queen” satt jag och njöt över att må bra och känna att det var precis det här jag var ute efter när jag bestämde mig för att utforska dessa ödemarker.
60 mil och 10 timmar senare var vi framme. Fick en pratstund med Wayne om bisarra känguruolyckor, 15-timmars körningar till och från Darwin till Alice Springs och hans kärleksstory till sin förälskelse som tyvärr bodde i Holland. Om inte road trains dundrar förbi, myrorna attackerar eller min mage rasar (de serverar en j-a massa toast hela tiden, var är knäckebrödet!) så ska jag nog till och med få nån timmes sovmorgon imorrn. Då kör vi 70 mil till 🙂