Vaknade upp trött, inte alls sugen på att åka till flygplatsen. Jag kollade väderleken igen och döm om min förvåning då det skulle lätta under söndagen och sen klarna upp resten av veckan. Så, hur många gånger till i mitt liv kommer jag vara på Fiji? Johan fick åka själv till flygplatsen. Själv gick jag ner till tourist desk och en timme senare satt jag på en buss till Robinson Crusoe Island.
En buss- och båttur senare var jag framme på nästa paradisö. Tyvärr pga regnet så var vattnet rejält skitigt. Ön ligger vid utloppet av en flod så det såg ut som halva Vitu Levu (namnet på huvudön) hade spolats ut. Men det kändes skönt att återigen få ta min bok och lägga mig i hängmattan. Tog en promenad runt ön i slött tempo vilket inte ens tog en timme. Såg grymt häftiga krabbor. Små rackare med en röd gigantiskt överdimensionerad klo. Den var nästa lika stor som krabban själv. Tur dom var lättskrämda och smet ner i sina små hål när jag kom gående. I övrigt har ön långa palmer och slingrande mangrovebuskar. Vykortsvackert!
Resorten anordnar dagsturer så det var ganska många med på båten ut men det såg ut som det bara var jag som hade stora väskan med mig. Dessutom en väldans massa Fijianer. Det visade sig senare vara danstruppen. Efter välkomstkomittén som sjöng och spelade för oss så smet jag iväg så mycket som möjligt och latade mig i hängmattan. Men när lunchen kallades så kunde jag inte undvika dansshowen. Istället för som tidigare nån form av improviserad buladans så var de här riktiga proffs. Det bjöds på haka-, hula-, eld- och svärddans i en dryg timme. Bland annat en nötbrun lång slank kvinna i minimala vita tygstycken och palmblad fick alla könsmogna män att tappa fattningen när hon började röra på höften. Glädjen gick inte att ta miste på och man kunde se att de hade roligt. De gillar verkligen att både underhålla och umgås med turisterna. Och att ropa bula…
Vid middagen på kvällen fick jag träffa de turister som bodde kvar på ön, inte ens tio stycken. Öborna spelade och sjöng stillsamt medan vi åt i solnedgången. Direkt efter matintaget var vi några som hoppade i kajakerna och paddlade runt ön för att få en sista glimt av solen. Vi paddlade runt ön och på vägen tillbaka lyste fullmånen upp vår väg. Det fanns nog en mening i att inte kunna boka om min biljett. Lycklig var jag att jag var kvar i detta paradis!
