Bula här, bula där. Här säger man Bula till det mesta. Jag har kommit till Fiji!
Taxin var bokad och ryggsäcken packad. Efter ett fåtal timmars sömn efter den magiska nyårsaftonen var jag nu på väg att lämna detta fantastiska land. Jag och Johan siktade mot Fiji. På planet satt det en liten flicka framför mig som tittade ut genom fönstret ner mot Sydney och sa: ”Goodbye Sydney, see you next year”. Om jag någonsin får återse Sydney återstår att se men staden kommer för alltid att vara med mig i mitt minne!
ANZ stadium, där allt började i Sydney för fem veckor sedan:
Efter ett par timmars försening på Sydneys flygplats var vi så på väg mot nästa resmål. Vi landade framåt elvatiden på kvällen i Nadi, letade oss fram till vårt boende och försökte somna in i den fuktiga värmen. Upp vid halv sju på morgonen för att kolla båttider vilket visade sig vara på minuten då bussen väntade utanför. Det vara bara att slänga upp väska på ryggen och hoppa på. Ner till hamnen och en halvtimme senare var vi på en båt på väg ut i det Fijianska öriket. Gnistrande blått hav, knallgröna öar med små gula strandremsor, vårt hem en vecka framåt.
Vi är nu på Korovou resort. Har en bungalow, eller bure som det kallas här, 20 steg ifrån stranden och vattnet. Sitter på min altan och skriver detta och ackompanjeras av vågornas brus. Har svårt att välja mellan solstolen, hängmattan och baren. Måltiderna är inkluderade och när trumman hörs är det bara att sätta sig vid bordet och bli serverad med mycket god mat. Bland annat mycket frukt, mums! Och igår kväll satte satt vi oss på stranden, tiotal turister och några locals, drack oss glada i eldens och månens sken.
Och där kom det en lättare regnskur. Iom att jag lallar runt i badshorts hela tiden var det bara att ta några steg från altanen och känna de friska dropparna falla över mig. Skönt. Temperaturen är mycket behaglig och vattnet knappt svalkande så en liten regnskur är omväxlande (Johan hade 30 grader där de gjorde sitt dyk i morse, inne i vår bukt är det varmare).
Och det där med bula då? Redan på flygplatsen stod det en gitarrensamble och spelade och ropade bula. Det har fortsatt sedan dess. Har nog inte hört något annat ord så mycket under 24 timmar. När vi kom till Korovou stod nästa lilla välkomstkommittè och resorten som ägs och drivs av en stor familj hälsar bula hela tiden. Bula bar, bula dance, bula boys, bula girls, bula pass (våra biljetter) ja bula det mesta. Det är bara att bula tillbaka, le och slappna av. Go Fiji-style helt enkelt 🙂