Då har man åkt på ytterliggare en pencillinkur på denna resa. Fick en acne på handleden igår. Inte så farligt kan tyckas men i tropikerna kan det skita sig ordentligt. Vaknade upp med en svullen och kliande handled. Den lilla acnen hade spruckit och blivit infekterad. Trött i kroppen tryckte jag i mig några Ipren för att orka dagens första vandring i Kakadu national park.
Vi tog oss till Ubirr där det fanns mängder med urgamla aboriginska målningar. Historierna berättar lärdomar för barnen att ta med sig i uppväxten. Låter knäppt men det var häftigt att se ockra målningar med krokodiler, sköldpaddor och pinngubbar med spjut som är 5, 10 och 20 tusen år gamla. På samma promenad gick vi till en utsiktsplats där vi hade 360 gradig vy över våtmarkerna och trädsavannen. Några av platserna vi kunde se var med i den klassiska Crocodile Dundee filmen. Vackert var det.
Min arm var dock inte bra. Nu kunde man skönja en röd linje från handleden upp till armhålan. Det varade, blödde. och kliades. Så Breoni, vår guide, ville få det kollat (jag med iof även om jag gärna biter ihop och tror att det kommer bli bättre till nästa dag). Lämpligt då att vårt lunchstopp var endast ett stenkast ifrån Kakadu medical center. De konstaterade infektionen och sa att de är väldigt vanliga. Små sår kan bli riktigt läskiga här i tropikerna. Det intressanta var ju också min fina röda linje med infekterat blod som kröp uppåt i armen. Jaja, en rejäl pillerkur blev det. Smärtan och kliandet kan jag klara men segt att jag är så trött. Det gick både fort och var gratis så jag hann åka tillbaka till gruppen för lunch och kunde fortsätta turen och släppa oron.
Så, tillbaka till äventyren. Nästa stopp var Maguk. Vi gick 1,5km och upp till toppen av ett vattenfall. Där var det små men väldigt djupa pooler med friskt vatten. Jag letade upp en skuggig plats där jag hade magnifik utsikt över dalen samt kunde se på när mina kompisar plaskade i vattnet. Får nog utnämna den till den coolaste och vackraste ”badplatsen” jag varit på. Sen gick vi ner och badade nedanför vattenfallet. Då kunde jag också doppa mig men med armen ovanför vattnet. Skönt då temperaturen numera håller sig långt över 30-strecket på eftermiddagarna.
Vid alla vattenhål sitter det skyltar om krokodiler. Tydligen gillar dom inte vattenfall så där ska det vara nästan helt säkert. De har iaf skannat av området och plockat bort eventuella ”salties”. Vid tex lunchstället som var en sjö, så såg vi till att hålla några meters avstånd till strandkanten. Krokodilerna finns alltid närvarande här i Northern Territory.
På kvällen hade vi middag och vi blev enligt Breoni den första gruppen någonsin med henne att äta upp all mat. Antar att allt badande i vattenfallen suger energi 🙂